Kapitalbehov, rörelsekapital och finansiering

En kapitalbehovsberäkning visar hur mycket pengar som måste finnas när en ny verksamhet eller produkt startar. Den följer betalningarna, inte kostnaderna, och delas i tre delar:

$$\text{Kapitalbehov} = \text{anläggningskapital} + \text{rörelsekapital} + \text{säkerhetskapital}$$

Anläggningskapitalet är det som betalas för maskiner, utrustning och lokaler. Det räknas till hela anskaffningsvärdet, eftersom hela beloppet betalas vid starten, även om tillgångarna sedan skrivs av. Rörelsekapitalet (working capital) är det kapital som binds i den löpande verksamheten, från att material och löner betalas tills kunderna betalar för de färdiga produkterna. Det är alltså inte bundet i anläggningstillgångarna. Säkerhetskapitalet är en buffert för oförutsedda utbetalningar och förseningar.

Avskrivningar är kostnader som inte motsvaras av några utbetalningar. De ingår därför inte i rörelsekapitalet och dras inte heller av från anläggningskapitalet. Samma tanke finns i balansräkningen, där rörelsekapitalet definieras som $\text{omsättningstillgångar} - \text{kortfristiga skulder}$.

Tidsmetoden följer materialet och lönen genom flödet och räknar hur länge pengarna är bundna innan kunden betalar. Med råvarulagringstiden $t_R$, produktionstiden $t_P$, tiden i färdigvarulagret $t_F$, kundkrediten $t_K$ och leverantörskrediten $t_L$, alla i dagar, blir

$$\begin{aligned} \text{Dagar material} &= (t_R - t_L) + t_P + t_F + t_K \\ \text{Dagar arbete} &= \dfrac{t_P}{2} + t_F + t_K \end{aligned}$$

Materialet tillsätts när produktionen startar och är bundet under hela produktionstiden. Lönen uppstår löpande under produktionen, så i genomsnitt är lönen bunden halva produktionstiden. Leverantörskrediten dras bara från materialet, eftersom det är materialet som köps på kredit medan lönerna betalas löpande. Är leverantörskrediten längre än lagringstiden blir parentesen negativ, och det är rätt: leverantörerna finansierar då också en del av produktionstiden.

Kapitalbindningen räknas för material och lön var för sig och summeras:

$$\text{Kapitalbindning} = \text{dagar} \cdot \text{kostnad/st} \cdot \text{volym/dag}$$

Kostnaden per styck omfattar bara det som ger utbetalningar, alltså material och lön.

Balansräkningsmetoden räknar i stället hur stort belopp som ligger bundet i varje post vid en given tidpunkt, som i en balansräkning:

$$\begin{aligned} \text{Rörelsekapital} &= \text{råvarulager} + \text{produkter i arbete} + \text{färdigvarulager} \\ &\quad + \text{kundfordringar} - \text{leverantörsskulder} \end{aligned}$$

Råvarulagret värderas till materialkostnaden. Produkter i arbete innehåller hela materialet men bara halva lönen, av samma skäl som i tidsmetoden. Färdigvarulagret och kundfordringarna värderas till tillverkningskostnaden, material plus lön, och inte till försäljningspriset, eftersom det är utbetalningarna som binder kapital. Leverantörsskulderna är material som ännu inte är betalt och dras av.

Metoderna bygger på samma flöde och ger samma belopp. Tidsmetoden är snabbare, medan balansräkningsmetoden visar var kapitalet ligger och därmed vilken post som lönar sig att minska. Varje dag längre kundkredit binder $(\text{material/st} + \text{lön/st}) \cdot \text{volym/dag}$, medan varje dag längre leverantörskredit frigör $\text{material/st} \cdot \text{volym/dag}$.

Tidsmetoden bygger på antal dagar: lagringstid, kundkredit och leverantörskredit. För ett företag som redan är i gång kan dagarna räknas fram ur resultaträkningen och balansräkningen med formelbladets nyckeltal:

$$\begin{aligned} \text{Kredittid till kunderna} &= \dfrac{\text{genomsnittliga kundfordringar} \cdot 365}{\text{försäljning per år}} \\[10pt] \text{Kredittid från leverantörerna} &= \dfrac{\text{genomsnittliga leverantörsskulder} \cdot 365}{\text{inköpskostnader per år}} \\[10pt] \text{Lageromsättningshastighet} &= \dfrac{365}{\text{genomsnittlig lagringstid}} = \dfrac{\text{varuinköp}}{\text{genomsnittligt lager}} \end{aligned}$$

Kredittiden till kunderna är hur länge kunderna i genomsnitt dröjer med att betala, och kredittiden från leverantörerna hur länge företaget självt dröjer. Lageromsättningshastigheten är hur många gånger per år lagret omsätts, och den genomsnittliga lagringstiden är 365 dagar delat med den. Kundfordringarna, leverantörsskulderna och lagret räknas om möjligt som genomsnittet av årets ingående och utgående balans.

En grossist som säljer för 36 500 tkr per år har i genomsnitt 4 000 tkr i kundfordringar, vilket ger kredittiden till kunderna $4\,000 \cdot 365/36\,500 = 40\ \text{dagar}$. Varuinköpen, som också är inköpskostnaderna, är 18 250 tkr, leverantörsskulderna är i genomsnitt 1 800 tkr och lagret i genomsnitt 2 500 tkr till anskaffningsvärde. Det ger kredittiden från leverantörerna $1\,800 \cdot 365/18\,250 = 36\ \text{dagar}$ och lageromsättningshastigheten $18\,250/2\,500 = 7{,}3\ \text{gånger per år}$, alltså en genomsnittlig lagringstid på $365/7{,}3 = 50\ \text{dagar}$. Talen kan sedan användas i tidsmetoden, till exempel när grossisten räknar på en ny filial. Kortare kundkredit, längre leverantörskredit och snabbare lageromsättning minskar alla rörelsekapitalet.

Kapitalbehovet täcks med eget kapital från ägarna, med lån och med krediter i rörelsen, till exempel leverantörskrediter. Eget kapital är den mest långsiktiga källan, eftersom det inte ska betalas tillbaka, medan leverantörskrediten hör till de mest kortsiktiga. Matchning innebär att långsiktiga tillgångar finansieras med långfristigt kapital och kortsiktiga med kortfristigt, så att skulderna inte förfaller innan tillgångarna har gett pengar tillbaka. I balansräkningen betyder det att $\text{anläggningstillgångar} \le \text{eget kapital} + \text{långfristiga skulder}$.

En del av behovet kan finansieras utan att det syns i balansräkningen (off-balance-sheet financing). Vid factoring säljer företaget sina kundfordringar till ett finansbolag mot en avgift och får pengarna direkt, så att kapitalet i kundkrediten frigörs utan att ett lån tas upp. Vid leasing hyr företaget maskiner av ett leasingbolag mot en löpande avgift i stället för att köpa dem, så att inget kapital binds i dem. Vid sale and leaseback säljer företaget en tillgång det redan äger, till exempel en fastighet, och hyr tillbaka den, så att bundet kapital frigörs medan tillgången används som förut.

Ett företag ska börja tillverka kajakpaddlar, 250 st per dag. Varje paddel kräver material för 120 kr, som tillsätts när produktionen startar, och lön för 80 kr, som uppstår löpande. Materialet ligger i genomsnitt 12 dagar i råvarulagret, produktionen tar 6 dagar och de färdiga paddlarna ligger 18 dagar i färdigvarulagret innan de levereras och faktureras. Leverantörerna ger 20 dagars kredit och kunderna får 30 dagar. Antalet dagar blir

$$\begin{aligned} \text{Dagar material} &= (12 - 20) + 6 + 18 + 30 = 46\ \text{dagar} \\ \text{Dagar arbete} &= 6/2 + 18 + 30 = 51\ \text{dagar} \end{aligned}$$

Parentesen är negativ eftersom leverantörerna får betalt först efter att materialet har lämnat lagret. Kapitalbindningen blir

$$\begin{aligned} \text{Kapitalbindning, material} &= 46 \cdot 120 \cdot 250 = 1\,380\,000\ \text{kr} \\ \text{Kapitalbindning, arbete} &= 51 \cdot 80 \cdot 250 = 1\,020\,000\ \text{kr} \\ \text{Rörelsekapital} &= 2\,400\,000\ \text{kr} \end{aligned}$$

Samma paddeltillverkning kan räknas post för post. Tillverkningskostnaden per paddel är $120 + 80 = 200\ \text{kr}$, och varje post är antal dagar gånger kostnad per styck gånger volym per dag:

$$\begin{array}{l r} \text{Råvarulager} & 12 \cdot 120 \cdot 250 = 360\,000\ \text{kr} \\ \text{Produkter i arbete} & (6 \cdot 120 + 6/2 \cdot 80) \cdot 250 = 240\,000\ \text{kr} \\ \text{Färdigvarulager} & 18 \cdot 200 \cdot 250 = 900\,000\ \text{kr} \\ \text{Kundfordringar} & 30 \cdot 200 \cdot 250 = 1\,500\,000\ \text{kr} \\ \text{Leverantörsskulder} & -20 \cdot 120 \cdot 250 = -600\,000\ \text{kr} \\ \hline \text{Rörelsekapital} & 2\,400\,000\ \text{kr} \end{array}$$

Summan blir densamma som med tidsmetoden, vilket är en bra kontroll. Uppställningen visar också att kundfordringarna är den största posten. Om kunderna betalar efter 20 dagar i stället för 30 minskar rörelsekapitalet med $10 \cdot 200 \cdot 250 = 500\,000\ \text{kr}$. Förlängs i stället leverantörskrediten från 20 till 30 dagar minskar det med $10 \cdot 120 \cdot 250 = 300\,000\ \text{kr}$, en mindre effekt eftersom leverantörskrediten bara gäller materialet.

Maskinerna till paddeltillverkningen kostar 1 800 000 kr och skrivs av med 10 procent per år, och företaget vill ha ett säkerhetskapital på 200 000 kr. Anläggningskapitalet är hela anskaffningsvärdet, eftersom maskinerna betalas när verksamheten startar:

$$\begin{aligned} \text{Kapitalbehov} &= 1\,800\,000 + 2\,400\,000 + 200\,000 \\ &= 4\,400\,000\ \text{kr} \end{aligned}$$

Årets avskrivning, $0{,}10 \cdot 1\,800\,000 = 180\,000\ \text{kr}$, påverkar inte beloppet. Den minskar inte anläggningskapitalet och läggs inte till rörelsekapitalet, eftersom ingen utbetalning motsvarar den. Leasar företaget maskinerna i stället för att köpa dem minskar kapitalbehovet med anskaffningsvärdet, men då tillkommer en löpande leasingavgift.

De flesta fel i tidsmetoden sitter i antalet dagar. Leverantörskrediten glöms bort eller dras också från lönen, fast den bara gäller materialet. Lönen binds under hela produktionstiden i stället för halva, eller materialet bara under halva, som lönen. Kundkrediten glöms bort, fast den binder både material och lön. Skriv därför ut varje tidsperiod i $\text{Dagar material} = (t_R - t_L) + t_P + t_F + t_K$ och $\text{Dagar arbete} = t_P/2 + t_F + t_K$ innan något multipliceras.

I kapitalbehovet är det vanligaste felet att räkna med avskrivningar. Maskinerna ska stå till hela anskaffningsvärdet, inte minskade med ett års avskrivning, och avskrivningen ska inte läggas till rörelsekapitalet. Glöm inte heller säkerhetskapitalet. I balansräkningsmetoden värderas färdigvarulager och kundfordringar till material plus lön, inte till försäljningspris. Formelbladets kredittider räknas däremot på kundfordringarna och leverantörsskulderna som de står i balansräkningen. Lageromsättningshastigheten anges i gånger per år, inte i dagar; lagringstiden är $365/\text{lageromsättningshastighet}$.

I teorifrågorna gäller att längre leverantörskredit minskar behovet av rörelsekapital och längre kundkredit ökar det, och att rörelsekapitalet inte är en del av det egna kapitalet utan något som ska finansieras. Factoring är en försäljning av kundfordringar, inte ett lån med fordringarna som säkerhet, och leasing är hyra, inte ett avbetalningsköp där både maskinen och skulden syns i balansräkningen.