Ljudfältets storheter och nivåer
, och , hur de blir nivåer i dB och hur bidrag i olika frekvensband summeras till en totalnivå.
Översikt
Tre storheter och en logaritm
Modulen bygger på tre fysikaliska storheter och ett räknesätt. mäts i en punkt, är vad källan sänder ut totalt, och intensiteten är effekten per ytenhet. Alla tre uttrycks som nivåer i dB genom att kvadraten på storheten jämförs med ett referensvärde och tiologaritmeras: . Räknesättet är detsamma varje gång, och därför blir en fördubbling av effekten alltid tre decibel, oavsett vilken av storheterna det gäller.
Exempel
Räkneexempel: ljudeffektnivå ur en mätning i fritt fält
En maskin står långt från reflekterande ytor. är uppmätt till 75 dB på avståndet 5 m. För lokalt plana vågor i gäller sambandet: Löst baklänges ger det effekten ur mätningen. Det avgörande steget är att avståndet kommer in som ytan av en klotyta, inte som avståndet självt: dubbla avståndet ger fyra gånger så stor yta och därmed sex decibel lägre .
Exempel
Räkneexempel: A-vägd totalnivå ur tersbandsnivåer
Två tonkomponenter ger 85 dB i 40 Hz-bandet och 72 dB i 100 Hz-bandet. Varje bandnivå A-vägs för sig med och först därefter summeras banden logaritmiskt med . Ordningen spelar roll: summeras banden först och A-vägs sedan blir svaret fel, eftersom vägningen skiljer sig mellan banden.
Fördjupning
Fallgropar
Tre fel återkommer. Det första är att blanda ihop tio och tjugo framför logaritmen: nivådefinitionen utgår från kvadraten på , så faktorn är tio när kvoten redan är kvadrerad och tjugo först när den inte är det. Det andra är att summera nivåer aritmetiskt; två okorrelerade källor på 70 dB vardera ger 73 dB, inte 140. Det tredje är att förväxla amplitud och , som skiljer sig med roten ur två för en ren ton. Kontrollen är enkel: ett rimligt i luft ligger mellan ungefär 20 mikropascal och några hundra pascal, och en nivå utanför intervallet 0 till 140 dB är nästan alltid ett räknefel.
Formler i området
- Vad gör formeln?
- Definitionen av i decibel.
- När får den användas?
- p̃ avser det band eller den frekvens nivån gäller. är = 2,0·10⁻⁵ Pa och gäller för luft. Kursbokens formel (1-27).
- Vad gör formeln?
- Definitionen av ; källans utstrålning oberoende av mätavstånd.
- När får den användas?
- W̄ är ljudeffektens tidsmedelvärde och referenseffekten är W_ref = 1,0·10⁻¹² W. Kursbokens formel (1-24).
i
- Vad gör formeln?
- Kopplar källans till på avståndet r.
- När får den användas?
- Gäller för en punktkälla i , där vågfronterna är lokalt plana. Villkoret är att avståndet överstiger en tredjedels . Kursbokens formel (1-20).
- Vad gör formeln?
- Översätter mellan frekvens och och avgör vilken modell som får användas.
- När får den användas?
- c är mediets ljudhastighet, i luft vid normala förhållanden omkring 343 m/s. Kursbokens formel (1-12).
ur amplitud
- Vad gör formeln?
- Omvandlar amplitud till för en enskild frekvenskomponent.
- När får den användas?
- Gäller för en ren ton, alltså en enda frekvenskomponent. För en godtycklig signal måste bildas genom kvadratisk summering. Kursbokens formel (1-8).
Plan vågs impedans
- Vad gör formeln?
- Kopplar till i en plan våg.
- När får den användas?
- Gäller för en plan våg och därmed även lokalt för sfäriska vågor långt från källan. Storheten ρ₀c kallas mediets karakteristiska impedans. Kursbokens formel (1-13).
och effekt genom en yta
- Vad gör formeln?
- genom en yta ur ljudtryckets .
- När får den användas?
- Gäller när intensiteten är jämnt fördelad över ytan S och vågen är plan genom den, till exempel i ett kanaltvärsnitt. Kursbokens formel (1-17).
- Vad gör formeln?
- Summerar okorrelerade nivåbidrag till en totalnivå.
- När får den användas?
- Förutsätter att bidragen är sinsemellan statistiskt okorrelerade. Med minustecken framför en term subtraheras i stället ett känt bakgrundsbidrag från en uppmätt totalnivå. Kursbokens formler (1-38) och (1-42).
Kvadratisk summering av effektivvärden
- Vad gör formeln?
- Bildar totalt ur bidrag vid olika frekvenser.
- När får den användas?
- Gäller för okorrelerade bidrag vid skilda frekvenser. Summeringen sker på kvadraterna, aldrig på effektivvärdena själva. Kursbokens formel (1-41).
av en bandnivå
- Vad gör formeln?
- Väger en bandnivå efter örats känslighet.
- När får den användas?
- Vägningstalet ΔA_n hämtas ur tabell för det aktuella ters- eller och är kraftigt negativt vid låga frekvenser. Kursbokens formel (2-1b).
totalnivå
- Vad gör formeln?
- Summerar A-vägda bandnivåer till en totalnivå i .
- När får den användas?
- Bandnivåerna ska vara A-vägda var för sig innan de summeras. Gäller lika väl för ljudtrycks- som för ljudeffektnivåer. Kursbokens formel (2-1a).
Periodisk signals frekvenser
- Vad gör formeln?
- Grundfrekvens och övertoner ur en avläst periodtid.
- När får den användas?
- Gäller för en periodisk signal med perioden T. Vilka övertoner som verkligen bär energi beror på signalens form. Kursbokens formel (1-3).
Vinkelfrekvens
- Vad gör formeln?
- Räknar om frekvens i hertz till vinkelfrekvens.
- När får den användas?
- Vinkelfrekvensen mäts i radianer per sekund och är den form som används i komplexa tidsberoenden och i . Kursbokens formel (1-1b).
Frekvenssvarsfunktionens definition
- Vad gör formeln?
- Definierar sambandet mellan excitation och svar vid en frekvens.
- När får den användas?
- Både och storheterna är komplexa, så både belopp och fas ingår. Förutsätter ett linjärt och tidsinvariant system. Kursbokens formel (3-13).
Svarets belopp ur
- Vad gör formeln?
- Ger svarets amplitud ur frekvenssvarsfunktionens belopp.
- När får den användas?
- Gäller när bara svarets storlek efterfrågas. Ska flera bidrag summeras måste de vara okorrelerade, annars krävs faserna. Kursbokens formel (3-5).
Kan du använda ljudfältets storheter och nivåer?
Lös en riktig tentauppgift från SD1116 med ledtrådar och lösningsförslag. Inget konto behövs.