Rumsakustik, vibrationsisolering och ljuddämpning

Modulen lämnar de enskilda moderna och beskriver rummet statistiskt. Ljudet delas i ett direktfält som avtar med avståndet och ett efterklangsfält som är lika starkt överallt: $$L_p=L_W+10\log_{10}\!\left(\frac{\Gamma}{4\pi r^{2}}+\frac{4}{A}\right)$$ Resten av modulen handlar om att hindra ljud från att ta sig fram, och både vibrationsisolering och ljuddämpare mäts som en skillnad mellan två nivåer, med och utan åtgärden.

Ett rum på 6 gånger 4 gånger 3 meter har uppmätt efterklangstid 0,8 s i 500 Hz-bandet. Sabines formel binder samman efterklangstid, volym och absorptionsarea: $$T=0{,}161\,\frac{V}{A}$$ Löst för absorptionsarean ger den drygt 14 kvadratmeter Sabine. Delas den med rummets totala ytarea fås medelabsorptionsfaktorn till ungefär 0,13. Att den ligger under 0,3 är själva förutsättningen för att formeln ska gälla.

En pump på 40 kg ska isoleras från ett styvt golv vid störfrekvensen 25 Hz. Mot ett styvt underlag är insatsisoleringen: $$D_{IL}=10\log_{10}\left|1-\frac{\omega^{2}}{\kappa/m}\right|^{2}$$ Den ger noll dB när störfrekvensen sammanfaller med systemets egenfrekvens, och isolering först ovanför roten ur två gånger egenfrekvensen. Går man i motsatt riktning och gör isolatorn styvare förstärks vibrationerna i stället för att dämpas.

Den statistiska rumsakustiken förutsätter ett diffust fält, och villkoret måste prövas innan formeln används; nära källan dominerar direktfältet och då hjälper ingen absorption. Absorptionsarean är frekvensberoende och ska hämtas band för band, aldrig som ett medelvärde över hela spektrumet. För vibrationsisolering är antagandet om ett oeftergivligt underlag det som oftast sviker: är underlaget mjukt krävs den mobilitetsbaserade modellen med tre mobiliteter i stället. Expansionskammaren slutligen har noll dämpning där sinustermen är noll, alltså vid varje helt antal halva våglängder, och en kammare som dimensionerats för en frekvens kan vara helt verkningslös vid dess övertoner.