Hoppa till huvudinnehållet
5. Växelström, trefas och elkraft

Trefas och elkraft

Huvud- och fasspänning, Y- och D-koppling, neutralledarens ström, faskompensering och transformatorns omsättning.

Översikt

Y- och D-koppling ger olika samband mellan huvud- och fasstorheter

I ett trefassystem kopplas en last på ett av två standardsätt. I Y-koppling (stjärnkoppling) ligger varje fas-komponent mellan en fas och en gemensam nollpunkt och ser fasspänningen UFU_F, medan huvudspänningen mellan två faser är UH=3⋅UFU_H = \sqrt{3}\cdot U_F. I D-koppling (triangelkoppling) ligger varje komponent i stället direkt mellan två faser och ser hela huvudspänningen; linjeströmmen in till kopplingen blir då 3\sqrt{3} gånger så stor som strömmen genom en enskild komponent. Kopplar man om en och samma resistiva last från Y till D ökar därför både spänningen och effekten över lasten, trots att komponenterna själva är oförändrade.

Översikt

Effekten i en symmetrisk trefaslast räknas med fasstorheterna

I en symmetrisk trefaslast, där alla tre faserna är lika belastade, bidrar varje fas med lika mycket effekt. Den sammanlagda aktiva effekten blir P=3⋅UF⋅I⋅cos⁡φP = 3 \cdot U_F \cdot I \cdot \cos\varphi, vilket med huvudspänningen uttryckt blir P=3⋅UH⋅I⋅cos⁡φP = \sqrt{3}\cdot U_H \cdot I \cdot \cos\varphi eftersom fasspänningen är huvudspänningen delad med roten ur 3. Strömmen I är här densamma oavsett om lasten är Y- eller D-kopplad, så länge I avser den ström som faktiskt flyter in i centralen eller matningen, det vill säga linjeströmmen.

Översikt

Neutralledarens ström avslöjar hur symmetrisk lasten är

Neutralledarens ström är den vektoriella summan av de tre fasströmmarna: iN=i1+i2+i3i_N = i_1+i_2+i_3. I en helt symmetrisk Y-koppling, där alla tre fasströmmarna är lika stora och jämnt fördelade 120 grader runt ett varv, tar de exakt ut varandra, så neutralledarens ström blir noll oavsett belastningens storlek. Så snart lasten blir osymmetrisk, till exempel genom att en fas belastas annorlunda än de andra två, slutar strömmarna att ta ut varandra fullständigt, och neutralledaren måste bära skillnaden. En vanlig specialsituation är att en av faserna helt kopplas bort medan de andra två och neutralledaren förblir inkopplade: då är de båda kvarvarande fasströmmarna fortfarande lika stora och 120 grader isär, och eftersom alla tre ursprungliga fasströmmarna skulle ha summerat till noll, blir deras vektoriella summa lika stor som den bortkopplade fasens egen ström.

Översikt

Faskompensering och transformatorns omsättning bygger på enkla spänningsförhållanden

Två ytterligare samband hör till trefas- och elkraftsavsnittet. Faskompensering använder kondensatorer för att leverera samma reaktiva effekt som en induktiv last drar, så att nätets ström blir rent aktiv och därmed mindre; kapacitansen som krävs fås ur den reaktiva effekten, spänningen över kondensatorn och nätets vinkelfrekvens: C=QCω⋅U2C = \dfrac{Q_C}{\omega \cdot U^2}. Transformatorns omsättning är i stället förhållandet mellan antalet varv i primär- och sekundärlindningen, vilket i en ideal transformator är detsamma som förhållandet mellan primär- och sekundärspänningen: a=N1N2=U1U2a = \dfrac{N_1}{N_2} = \dfrac{U_1}{U_2}. Båda sambanden används för att räkna om en spänning eller effekt från en del av kretsen till en annan, men av helt olika fysikaliska skäl.

Exempel

Exempel: fasspänning och fasström i en Y-kopplad värmepatron

En värmepatron i en industriell processtank har tre resistorer kopplade i Y mot en gemensam nollpunkt som är förbunden med neutralledaren, med huvudspänningen UH=690 VU_H = 690\ \mathrm{V}. Fasspänningen blir huvudspänningen delad med roten ur 3, det vill säga ungefär UF≈398 VU_F \approx 398\ \mathrm{V}. Om varje resistor utvecklar effekten P=7 kWP = 7\ \mathrm{kW}, och lasten är rent resistiv så att spänningen och strömmen är i fas, fås strömmen genom en resistor genom att dela dess effekt med fasspänningen: I=PUFI = \dfrac{P}{U_F}, vilket ger ungefär I≈17.6 AI \approx 17.6\ \mathrm{A}. Eftersom alla tre resistorerna är lika stora är lasten symmetrisk, och neutralledarens ström är därför noll, trots att var och en av de tre fasledarna bär I≈17.6 AI \approx 17.6\ \mathrm{A}.

Exempel

Exempel: att koppla bort en fas eller neutralledaren

Fortsätter man med värmepatronen från föregående exempel och kopplar bort neutralledaren medan alla tre faserna fortfarande är inkopplade, märks ingenting: lasten är redan symmetrisk, så stjärnpunkten låg redan på neutralledarens potential, och ingen spänning eller ström förändras. Kopplar man därefter även bort en av faserna, finns det inte längre någon väg tillbaka genom neutralledaren eller den bortkopplade fasen; de två kvarvarande resistorerna bildar i stället en enda serieslinga över huvudspänningen, med effekten P=UH22RP = \dfrac{U_H^2}{2R}, i stället för fasspänningen som tidigare; det ger en helt annan, lägre sammanlagd effekt än P=21 kWP = 21\ \mathrm{kW} som alla tre resistorerna tillsammans drog ursprungligen. Kopplar man slutligen tillbaka neutralledaren men lämnar fasen bortkopplad, ligger stjärnpunkten åter fast på neutralledarens potential, och de två kvarvarande resistorerna ser var sin fasspänning för sig igen, precis som i den ursprungliga symmetriska driften, medan den tredje grenen helt enkelt inte bidrar.

Exempel

Exempel: dimensionera faskompenseringens kondensatorer

Två trefaslaster matas från samma central med huvudspänningen UH=690 VU_H = 690\ \mathrm{V} vid f=50 Hzf = 50\ \mathrm{Hz}: en last tar 18 kW vid effektfaktorn cos⁡φ1=0.85\cos\varphi_1 = 0.85 induktiv, en annan 6 kW vid effektfaktorn cos⁡φ2=0.7\cos\varphi_2 = 0.7 induktiv. Den reaktiva effekten som varje last drar fås ur dess aktiva effekt och fasvinkel, och de två lasternas reaktiva effekter läggs ihop till den totala reaktiva effekt som kompenseringen ska ta bort. Kopplas kompenseringskondensatorerna i D, ligger var och en direkt över huvudspänningen, och den reaktiva effekten delas lika mellan de tre kondensatorerna; kapacitansen hos en enskild kondensator fås då ur dess andel av den reaktiva effekten, huvudspänningen och nätets vinkelfrekvens, vilket här ger ungefär C≈38.5 μFC \approx 38.5\ \mathrm{\mu F} per kondensator.

Fördjupning

Fallgrop: huvud- mot fasspänning, bortkoppling och omsättningens riktning

Det vanligaste felet i trefasuppgifter är att blanda ihop huvud- och fasspänning, till exempel genom att sätta in huvudspänningen direkt där en formel väntar sig fasspänningen i stället för att dela med 3\sqrt{3}. Ett annat fel är att tro att en bortkoppling alltid stör kretsen: så länge lasten är symmetrisk och alla tre faserna fortfarande är inkopplade gör en bortkopplad neutralledare ingen skillnad alls, medan en bortkopplad fas nästan alltid ändrar både strömfördelningen och den sammanlagda effekten. Ett tredje fel gäller transformatorns omsättning: lindningsförhållandet anges som primärlindningens varv i förhållande till sekundärlindningens, så kvoten ska bildas med U1U_1 och U2U_2, annars blir omsättningen mindre än den borde vara när primärsidan har flest varv.

Formler i området

Huvudspänning och fasspänning i en Y-koppling

UH=3⋅UFU_H = \sqrt{3}\cdot U_F
Vad gör formeln?
Ger förhållandet mellan huvudspänning och fasspänning i ett symmetriskt trefas Y-nät.
När får den användas?
U_F är fasspänningen, mellan en fas och nollpunkten eller neutralledaren. U_H är huvudspänningen, mellan två faser. Förhållandet roten ur 3 kommer från att de tre fasspänningarna är förskjutna 120 grader mot varandra.

Effekt i en symmetrisk trefaslast

P=3⋅UH⋅I⋅cos⁡φP = \sqrt{3}\cdot U_H \cdot I \cdot \cos\varphi
Vad gör formeln?
Ger den sammanlagda aktiva effekten i en symmetrisk trefaslast, uttryckt med huvudspänning och linjeström.
När får den användas?
U_H är huvudspänningen, I är linjeströmmen (effektivvärde) och φ är fasvinkeln i varje fas. Formeln gäller lika väl Y- som D-kopplade symmetriska laster, så länge I är linjeströmmen.

Neutralledarens ström

iN=i1+i2+i3i_N = i_1+i_2+i_3
Vad gör formeln?
Ger neutralledarens ström som den vektoriella summan av de tre fasströmmarna, vilket avslöjar hur symmetrisk lasten är.
När får den användas?
i_1, i_2 och i_3 är de momentana fasströmmarna i en Y-koppling. Vid symmetrisk last tar de tre strömmarna ut varandra och i_N blir noll; vid osymmetrisk last, till exempel när en fas är bortkopplad, måste summan räknas ut vektoriellt.

Kapacitans för faskompensering

C=QCω⋅U2C = \dfrac{Q_C}{\omega \cdot U^2}
Vad gör formeln?
Ger den kapacitans som behövs för att en kondensator ska kompensera en viss reaktiv effekt vid nätets spänning och frekvens.
När får den användas?
Q_C är den reaktiva effekt en enskild kondensator ska leverera, U spänningen över just den kondensatorn (fasspänningen i Y-koppling, huvudspänningen i D-koppling) och ω nätets vinkelfrekvens.

Kan du använda trefas och elkraft?

Lös en riktig tentauppgift från MF1016/MF1017/MF1023 med ledtrådar och facit. Inget konto behövs.

Prova en uppgift