Hoppa till huvudinnehållet
2. Kondensator, spole och transienter

Dioder och likriktare

Diodens framspänningsfall, hur en likriktarbrygga och en glättningskondensator omvandlar växelspänning till en jämnare likspänning, och transformatorns omsättning dessförinnan.

Översikt

Diodens framspänningsfall är ungefär konstant i ledande riktning

En diod leder ström bara i en riktning, och så snart den leder är spänningsfallet över den nästan oberoende av strömmens storlek: för en vanlig kiseldiod räknar man med UD≈0.7 VU_D \approx 0.7\ \mathrm{V} i ledande riktning, oavsett om strömmen är liten eller stor inom diodens normala arbetsområde. I spärrriktning leder dioden i praktiken ingen ström alls, och hela den pålagda spänningen ligger då över dioden i stället för att delas med övriga komponenter.

Översikt

Likriktarbryggan ger ström åt lasten i båda halvperioderna

En likriktarbrygga av fyra dioder låter strömmen gå samma väg genom lasten oavsett vilken polaritet växelspänningen har för ögonblicket: i varje halvperiod leder exakt två av de fyra dioderna, och strömmen passerar därför alltid två diodspänningsfall i serie med lasten. Utspänningens toppvärde blir därmed ingångens toppvärde minskat med två gånger diodfallet: U^ut=U^in−2⋅UD\hat{U}_{ut} = \hat{U}_{in} - 2 \cdot U_D. Resultatet är en pulserande likspänning som aldrig blir negativ, men som fortfarande varierar i takt med nätfrekvensen.

Exempel

Exempel: transformatorns omsättning och toppspänningen efter bryggan

En transformator med omsättningen N₁:N₂ = 10:1 ansluts till nätspänningen 230 V (effektivvärde), vilket ger sekundärspänningen U2=23010=23 VU_2 = \dfrac{230}{10} = 23\ \mathrm{V} enligt U1U2=N1N2\dfrac{U_1}{U_2} = \dfrac{N_1}{N_2}. Toppvärdet på sekundärsidan blir U^2=232≈32.5 V\hat{U}_2 = 23\sqrt{2} \approx 32.5\ \mathrm{V}. Går denna spänning genom en likriktarbrygga blir toppspänningen efter bryggan U^ut=32.5−2⋅0.7≈31.1 V\hat{U}_{ut} = 32.5 - 2\cdot0.7 \approx 31.1\ \mathrm{V}.

Exempel

Exempel: glättningskondensatorn och spänningsfallet under urladdningen

Mellan topparna i den likriktade spänningen förser glättningskondensatorn lasten med ström, eftersom bryggan inte levererar någon ström just då ingångsspänningen är lägre än kondensatorns spänning. Under den tiden urladdas kondensatorn nästan linjärt, och spänningsfallet blir ΔU=Ilast⋅ΔtC\Delta U = \dfrac{I_{last} \cdot \Delta t}{C}, där Δt är tiden mellan topparna. För en bryggkopplad likriktare vid nätfrekvensen 50 Hz kommer topparna dubbelt så ofta som nätfrekvensen, så Δt≈12⋅50=10 ms\Delta t \approx \dfrac{1}{2\cdot50} = 10\ \mathrm{ms}. Med en last som drar I_last = 0.20 A och en kondensator C = 1000 µF blir ΔU=0.20⋅0.0101000⋅10−6≈2.0 V\Delta U = \dfrac{0.20\cdot0.010}{1000\cdot10^{-6}} \approx 2.0\ \mathrm{V}.

Fördjupning

Fallgrop: att glömma diodfallet två gånger och fel period för rippel

Två fel är vanliga. Det första är att bara dra bort ett diodfall i stället för två när toppspänningen efter en bryggkoppling räknas fram: U^ut=U^in−UD\hat{U}_{ut} = \hat{U}_{in} - U_D, trots att strömmen i varje ögonblick går genom två dioder i serie med lasten, så det korrekta uttrycket är U^ut=U^in−2UD\hat{U}_{ut} = \hat{U}_{in} - 2U_D. Det andra är att använda nätfrekvensens egen period i rippelberäkningen i stället för halva perioden; en bryggkopplad likriktare ger två toppar per nätperiod, så tiden mellan topparna är hälften så lång som 1/f, inte lika lång.

Formler i området

Diodens framspänningsfall

UD≈0.7 VU_D \approx 0.7\ \mathrm{V}
Vad gör formeln?
En ledande kiseldiod har ett nästan konstant spänningsfall oavsett ström.
När får den användas?
Gäller en ledande kiseldiod vid normal arbetsström, som en modell oberoende av strömmens storlek. I spärrriktning är strömmen i stället praktiskt taget noll och hela spänningen ligger över dioden.

Likriktarbryggans toppspänning

U^ut=U^in−2UD\hat{U}_{ut} = \hat{U}_{in} - 2U_D
Vad gör formeln?
Toppspänningen efter en bryggkopplad likriktare är ingångens toppvärde minskat med två diodfall.
När får den användas?
Ûin är toppvärdet på spänningen in i bryggan och UD framspänningsfallet för en ledande diod. Faktorn 2 kommer av att strömmen i varje halvperiod passerar två dioder i serie med lasten.

Rippelspänning vid glättning

ΔU=Ilast⋅ΔtC\Delta U = \dfrac{I_{last} \cdot \Delta t}{C}
Vad gör formeln?
Spänningsfallet över glättningskondensatorn mellan topparna ges av lastströmmen gånger tiden mellan topparna, delat med kapacitansen.
När får den användas?
Ilast är den ström glättningskondensatorn förser lasten med mellan topparna, Δt tiden mellan topparna och C kondensatorns kapacitans. För en bryggkopplad likriktare är Δt halva nätperioden, eftersom topparna kommer dubbelt så ofta som nätfrekvensen.

Transformatorns omsättning

U1U2=N1N2\dfrac{U_1}{U_2} = \dfrac{N_1}{N_2}
Vad gör formeln?
Spänningarna på en transformators två sidor står i samma förhållande som antalet varv i lindningarna.
När får den användas?
U1 och N1 är spänningen och varvtalet på primärsidan, U2 och N2 på sekundärsidan. Gäller effektivvärden eller toppvärden, så länge samma slags värde används på båda sidor.

Kan du använda dioder och likriktare?

Lös en riktig tentauppgift från MF1016/MF1017/MF1023 med ledtrådar och facit. Inget konto behövs.

Prova en uppgift